Arkeologi

Bakgrund

 

Här i Höga kusten har vi den kraftigaste landhöjningen i hela Sverige. På 2000 år har landhöjningen varit ca 20 meter. Denna höjning beror på vår senaste istid och den process som startade då isen hade smält bort i vårt område för ca 9500 år sedan. Eftersom landet har stigit avsevärt sedan järnåldern låg den ursprungliga gården på ett helt annat ställe än den ligger idag, nämligen flera hundra meter från Bäckfjärden i ett område som idag är skog.

 

Det var här gården låg under järnåldern, d.v.s. från omkring år 0 till 600 e.Kr. På den tiden var området en udde ut i havet med Bäckfjärden på ena sidan och Moälven på den andra, vilket betyder att Genegården på den tiden legat i direkt anslutning till vattnet. En perfekt plats för bosättning för några av mellersta Norrlands första bönder.

 

Gravar och undersökningar

 

Redan för länge sedan kände man till att det fanns gravhögar uppe på Genesmon, men det var inte förrän på 1960-talet som de undersöktes för första gången av arkeologen Evert Baudou.

 

Baudou använde inga speciella dateringsmetoder för att åldersbestämma gravarna, utan utgick helt enkelt från de gravfynd han fann. Dessa tycktes indikera på vikingatid, och därmed var den gängse uppfattningen åter bekräftad; nämligen tron att Norrland inte haft någon bofast befolkning före vikingatiden (850-1050).

 

Nästa undersökning skulle inte äga rum förrän ca 10 år senare, på 1970-talet, då kommunen skulle bygga hus uppe på Genesmon. Eftersom vi har en stark fornminneslag i Sverige som säger att hus- och vägbyggen måste föregås av arkeologiska undersökningar om man så mycket som misstänker att det kan finnas en fornlämning i närheten, föregicks byggandet på Genesmon av en trevande undersökning.

 

Man tog på ren slump upp ett provschakt på ca 1*1 meter i närheten av gravarna och hittade något man aldrig skulle ha kunnat drömma om: en eldstad! Nu blev förstås arkeologerna eld och lågor, för här fanns en chans att datera boplatsen med hjälp av C-14-metoden. Svaret man fick var häpnadsväckande och en vändpunkt för hela Norrlands historia. Eldstaden på Gene hade använts från ca år 0 till 300 efter Kristus, vilket betydde att det bott människor här redan under äldre romersk järnålder (0-400 e.Kr.), långt innan vikingatiden.

 

Utgrävningarna pågick mellan 1977 och 1990, och när de avslutades påbörjade man byggandet av rekonstruktionen Gene fornby nere vid Bäckfjärdens strand. Utgrävningarna hade gett fantastiska resultat och visat på att här bodde en storgård, troligtvis en hövdingagård, mellan år 0 och 550 eller 600 e. Kr. Fynd visade att man arbetat med både järn och brons, vävt sitt eget tyg, fiskat, jagat småvilt och säl och varit jordbrukare. Man hittade spår i marken av två stycken 40 meter långa s.k. långhus, vävgrop, kornlada och en stor smedja, och eldstäder, lerklining och förkolnat näver och torv visade på vilka material man använt sig av vid husbygge.

 

Bebyggelsen i Gene liknar mycket den man funnit i det samtida Högom (nuvarande Sundsvall) där troligtvis den tidens maktsäte låg, och den tillhör det samskandinaviska bebyggelsemönstret gällande hustyp och sättet att placera ensamgården i förhållande till ett intilliggande höggravfält. Höggravfältet på fornlämningsområdet är Sveriges nordligaste från denna tid och består av 13 högar, troligen hövdingagravar.

AGMA Forntid & Äventyr AB med Destination Höga Kusten