Sommarverksamheten

Ända sedan Gene fornby öppnade för allmänheten i början av 1990-talet har det arrangerats sommaraktiviteter för vuxna och barn under några intensiva sommarveckor. Målet har alltid varit att gestalta en ”levande” gård med husmor, hövding, barn, pigor, drängar och djur och att familjen ska syssla med forntida hantverk och diverse vardagssysslor som besökarna får ta del av i form av prova-på-stationer. Speciellt brödbakning, pilbågsskytte och smide har varit bestående och enastående aktiviteter under årens lopp som roat tiotusentals människor, men besökarna har även fått ta del av forntida matlagning, växtfärgning, vävning mm. Guideturer för allmänheten har arrangerats flera gånger om dagen och varit stommen i dagsprogrammen, vilket varit mycket uppskattat. Under många somrar var det också hantverkare nere ”i byn” som visade upp sina speciella hantverk för besökarna.

Likaså har det alltid varit kafé dagtid nere i byn och en butik/entré i Bäckagården där besökarna har kunnat köpa souvenirer, litteratur och hantverk. Då Bäckagården ännu var i stiftelsens ägo några år in på 00-talet fanns det även ett litet museum i anslutning till entrén där besökarna kunde gå runt och bekanta sig med järnåldern på Genesmon. I och med att stiftelsen sålde Bäckagården blev det en del omstruktureringar lokalmässigt. Till en början kunde man arrendera lokalen för museet och entrén i Bäckagården (där vi även inrymde kontoret en tid) men till slut återstod endast nödlösningen då stiftelsen måste lämna Bäckagården helt: En liten plåtbunker utanför Bäckagården fick tjäna som entré, vilken vi fick uppleva vår sista tid på fornbyn.

Vad som nu återstår av sommarverksamhet 2010 är en helt öde gård som sakta förfaller, så kan det gå när Örnsköldsviks museum tar över.

 

Vår egen sommarverksamhet

Under åren 2006 till 2009 arrenderade vi (AGMA Forntid & Äventyr) Gene fornby på uppdrag av stiftelsen sedan vi fått sluta som anställda 2005. Vi arrangerade verksamhet sommartid och gästabud, guidningar och konferenser året runt.

Att själva driva fornbyn sommartid utan personal blev ett hårt jobb och en omställning eftersom vi inte kunde ha lika mycket aktiviteter i gång som förut, men mycket kunde också förbättras och ”finslipas” på ett sätt som inte gjorts tidigare. Vi ordnade t.ex. så att en hantverksgrupp tog hand om entrén i Bäckagården (då den ännu var i stiftelsens ägo) sommartid mot att de fick sälja sina alster där; en fungerande ge och ta- lösning när man inte kan anställa folk. På samma sätt gjorde vi med kafé Järnkrogen. Likaså arbetade vi hårt med rollspel under guidningarna så att besökarna ALLTID skulle få med sig en rolig och minnesvärd upplevelse när de lämnade Gene fornby. Just guidningarna och dramatiseringarna fick vi mycket beröm för, och många gäster trodde att vi var skådespelare. Under de sista åren kunde vi förstås inte ha fjällkor och får som det varit under fornbyns ”glansdagar”, men vi hade alltid Hedemorahöns, vilket uppskattades av alla åldrar, och vi gjorde försök med att lägga ut nät på morgnarna med fornbyns rekonstruerade järnåldersbåt (se vidare under ”Historiska båtar”) för att göra byn lite mer levande och dessutom få fisk till kokgroparna.

Vi vill naturligtvis tacka de frivilliga krafter och ungdomar från kommunen som ställt upp och arbetat med oss under de sista somrarna. Utan er hade det varit svårt att driva verksamheten.

 

Roligt minne från sommarverksamheten

-Kon som försvann!

Ett oförglömligt minne från sommarverksamheten är från den tid då det var fjällkor på fornbyn sommartid som strövade fritt i skogen runt gården dagtid. En dag var det helt enkelt en kvigkalv som lessnade på Gene fornby och bestämde sig för att ge sig av ut i de djupa skogarna utanför gården. Detta hände på den tid då det ännu inte fanns någon hägn i skogen runt gården, men hon tyckte ändå, så att säga, att det såg grönare ut på andra sidan staketet.

Den sommaren hade vi en bra och stark piga som skulle se till djuren dagtid, men hur mycket hon än försökta hålla emot den stretande kvigan så gick det inte: Kon sprang iväg, och stora delar av personalen, inklusive den driftiga ordföranden i stiftelsen på den tiden som inte var rädd för att smutsa ner skorna, for ut i skogen för att leta rätt på kvigan. Kalabalik utbröt. Vart hade hon tagit vägen? Ingen hittade henne, och till slut gick det ut en efterlysning på lokalradion att Gene fornby hade tappat bort en ko. Men nej, ingen hörde av sig, och kon förblev borta. Vi trodde förstås att något djur tagit henne eller att hon förolyckats på annat sätt.

Sommaren fortsatte emellertid och vi höll nästan på att glömma kon, men så en dag i augusti eller september ringde det på kontoret uppe i Bäckagården, och en man frågade om vi på Gene fornby hade tappat bort en ko. Han hade nämligen en, ståendes i vassen nedanför sin sommarstuga i Vågsnäs (endast några kilometer från Gene). Vi trodde inte våra öron, och en liten drängexpedition skickades ut för att undersöka om det verkligen var vår ko. Jodå, det stämde, hon var vid god vigör och hade varit på grönbete hela sommaren, dock något förvildad. För att kunna fånga in henne fick en veterinär tillkallas som sköt en bedövningspil på kvigan, och därefter var det bara att dra upp henne på en släpvagn och skjutsa hem henne till hennes riktiga gård uppe i Anundsjö. Jag (Maria) glömmer aldrig hur Agne ringde hem, ståendes vid den sovande kon i Vågsnäs, och lät mig höra hur hon riktigt storsnarkade. Precis sådana där timmerstockar som en del drar på natten. Det är sällan man får skratta så mycket, åt en ko i alla fall!

Hur som helst så slutade historien lyckligt. Kvigan kom hem och ville gärna återse sina ko-kompisar igen. Sedan den sommaren hade vi dock aldrig några kor mer på Gene fornby. Men det berodde faktiskt inte bara på händelsen med den försvunna kon.

Historien blev en rolig anekdot som jag berättade åtskilliga gånger under guideturerna och som kryddade alla arkeologiska fakta kring djurhållning på järnåldern.

Foto Agne Säterberg

Foto Agne Säterberg

AGMA Forntid & Äventyr AB med Destination Höga Kusten